25
Mn
54.938
Mangan
Engelska: Manganese
Övergångsmetall
Grupp 7
Period 4
Block d
Mangan är ett kemiskt grundämne i det periodiska systemet med kemisk beteckningen Mn och atomnummer 25 med en atomvikt på 54.938 u och klassas som övergångsmetall och ingår i grupp 7 (mangangruppen). Mangan är fast vid rumstemperatur.
Mangan i det periodiska systemet
| Tecken | Mn |
| Atomnummer | 25 |
| Grupp | 7 (Mangangruppen) |
| Period | 4 |
| Block | d |
| Ämnesklass | Övergångsmetall |
| Utseende | Silvery metallic |
| Färg | Silver |
| Antal protoner | 25 p+ |
| Antal neutroner | 30 n0 |
| Antal elektroner | 25 e- |
Från Wikipedia, den fria encyklopedinMangan är ett grå-vitt metalliskt grundämne som liknar järn. Det används ofta i legeringar med järn i till exempel rostfritt stål. Ibland används manganföreningar i glasyrer. Mangan är essentiellt för alla organismer.
Fysikaliska egenskaper
| Fas vid STP | Fast |
| Densitet | 7.21 g/cm3 |
| Relativ atommassa | 54.938 u |
Thermal properties
| Smältpunkt | 1519 K 1245.85 °C 2274.53 °F |
| Kokpunkt | 2334 K 2060.85 °C 3741.53 °F |
| Ångbildningsvärme | 219.74 kJ/mol |
Atomära egenskaper
| Elektronegativitet (Paulingskalan) | 1.55 |
| Elektronaffinitet | -50 kJ/mol |
| Oxidationstal | −3, −2, −1, 0, +1, +2, +3, +4, +5, +6, +7 (depending on the oxidation state, an acidic, basic, or amphoteric oxide) |
| Jonisationspotential |
|
Elektronkonfiguration för mangan
Elektronkonfiguration Kortfattad konfiguration | [Ar] 3d5 4s2 | ||||||||||||||||||||||
| Full konfiguration | 1s2 2s2 2p6 3s2 3p6 3d5 4s2 | ||||||||||||||||||||||
Elektronkonfigurationsdiagram |
| ||||||||||||||||||||||
| Elektroner per skal | 2, 8, 13, 2 | ||||||||||||||||||||||
| Outer shell electrons | 2 | ||||||||||||||||||||||
| Valence electrons (incl. d) | 7 | ||||||||||||||||||||||
| Valency-elektroner | 2,4,7 | ||||||||||||||||||||||
| Bohrs atommodell | Figur: Skaldiagram över Mangan (Mn) atom. | ||||||||||||||||||||||
Orbitaldiagram |
|
The history of Manganese
| Upptäckt | Carl Wilhelm Scheele (1774) |
| Första isolation | Johann Gottlieb Gahn (1774) |
Upptäckten av mangan Manganese compounds were used by Egyptian and Roman glassmakers, either to add to, or remove, color from glass. Use as "glassmakers soap" continued through the Middle Ages until modern times and is evident in 14th-century glass from Venice. Because it was used in glassmaking, manganese dioxide was available for experiments by alchemists, the first chemists. Ignatius Gottfried Kaim (1770) and Johann Glauber (17th century) discovered that manganese dioxide could be converted to permanganate, a useful laboratory reagent. By the mid-18th century, the Swedish chemist Carl Wilhelm Scheele used manganese dioxide to produce chlorine. By the mid-18th century, Carl Wilhelm Scheele used pyrolusite to produce chlorine. Scheele and others were aware that pyrolusite (now known to be manganese dioxide) contained a new element. Johan Gottlieb Gahn was the first to isolate an impure sample of manganese metal in 1774, which he did by reducing the dioxide with carbon. | |
| Original word | magnes |
| Language of origin | Latin |
| Name source | Egenskaper |
| Meaning | “Magnet” |
Naming The name either derives from the Latin word 'magnes', meaning magnet, or from ‘magnesia nigra’ indicating the black magnesium oxide in Latin. | |