8
O
15.999
Syre
Engelska: Oxygen
Icke-metall
Grupp 16
Period 2
Block p
Gas
Syre är ett kemiskt grundämne i det periodiska systemet med kemisk beteckningen O och atomnummer 8 med en atomvikt på 15.999 u och klassas som icke-metall och ingår i grupp 16 (syregruppen). Syre är gas vid rumstemperatur.
Syre i det periodiska systemet
| Tecken | O |
| Atomnummer | 8 |
| Grupp | 16 (Syregruppen) |
| Period | 2 |
| Block | p |
| Ämnesklass | Icke-metall |
| Utseende | - |
| Färg | Färglös |
| Antal protoner | 8 p+ |
| Antal neutroner | 8 n0 |
| Antal elektroner | 8 e- |
Från Wikipedia, den fria encyklopedinSyre eller oxygen (latin: Oxygenium) är ett grundämne med tecknet O och atomnummer 8. För att minska risken för förväxling på svenska med syra och som en internationell anpassning kallar man ibland, till exempel på gastuber, ämnet för oxygen. Syre är vid standardtryck och -temperatur (STP) en gas, syrgas, O2, som förekommer i atmosfären i en halt av cirka 21 volymprocent. O2 benämns ofta "molekylärt syre". En mindre andel finns i formen O3, ozon.
Fysikaliska egenskaper
| Fas vid STP | Gas |
| Densitet | 1.429 g/cm3 |
| Relativ atommassa | 15.999 u |
Thermal properties
| Smältpunkt | 54.36 K -218.79 °C -361.822 °F |
| Kokpunkt | 90.188 K -182.962 °C -297.3316 °F |
| Ångbildningsvärme | 3.4109 kJ/mol |
Atomära egenskaper
| Elektronegativitet (Paulingskalan) | 3.44 |
| Elektronaffinitet | 140.976 kJ/mol |
| Oxidationstal | −2, −1, 0, +1, +2 () |
| Jonisationspotential |
|
Elektronkonfiguration för syre
Elektronkonfiguration Kortfattad konfiguration | [He] 2s2 2p4 | ||||||||
| Full konfiguration | 1s2 2s2 2p4 | ||||||||
Elektronkonfigurationsdiagram |
| ||||||||
| Elektroner per skal | 2, 6 | ||||||||
| Valenselektroner | 6 | ||||||||
| Valency-elektroner | 2 | ||||||||
| Bohrs atommodell | Figur: Skaldiagram över Syre (O) atom. | ||||||||
Orbitaldiagram |
|
Syrets historia
| Upptäckt | Carl Wilhelm Scheele, Joseph Priestley (1774) |
| Namngivare | Antoine Lavoisier (1777) |
Upptäckten av syre Oxygen was isolated by Michael Sendivogius before 1604, but it is commonly believed that the element was discovered independently by Carl Wilhelm Scheele, in Uppsala, in 1773 or earlier, and Joseph Priestley in Wiltshire, in 1774. Priority is often given for Priestley because his work was published first. Priestley, however, called oxygen "dephlogisticated air", and did not recognize it as a chemical element. The name oxygen was coined in 1777 by Antoine Lavoisier, who first recognized oxygen as a chemical element and correctly characterized the role it plays in combustion. Lavoisier renamed 'vital air' to oxygène in 1777 from the Greek roots ὀξύς (oxys), because he mistakenly believed that oxygen was a constituent of all acids. Chemists (such as Sir Humphry Davy in 1812) eventually determined that Lavoisier was wrong in this regard, but by then the name was too well established. | |
| Original word | oxys + genes |
| Language of origin | Greek |
| Name source | Egenskaper |
| Meaning | “Acid-forming” |
Naming The name is derived from the Greek words oxy and genes, which together mean "acid forming." | |