50
Sn
118.711
Tenn
Engelska: Tin
Övrig metall
Grupp 14
Period 5
Block p
Tenn är ett kemiskt grundämne i det periodiska systemet med kemisk beteckningen Sn och atomnummer 50 med en atomvikt på 118.711 u och klassas som övrig metall och ingår i grupp 14 (kolgruppen). Tenn är fast vid rumstemperatur.
Tenn i det periodiska systemet
| Tecken | Sn |
| Atomnummer | 50 |
| Grupp | 14 (Kolgruppen) |
| Period | 5 |
| Block | p |
| Ämnesklass | Övrig metall |
| Utseende | Silvery-white (beta, β) or gray (alpha, α) |
| Färg | Silver |
| Antal protoner | 50 p+ |
| Antal neutroner | 69 n0 |
| Antal elektroner | 50 e- |
Från Wikipedia, den fria encyklopedinTenn är ett silvervitt metalliskt grundämne med beteckningen Sn (latin: stannum). Den här smidiga silvervita metallen oxiderar inte med syre vilket gör att den används för att skydda andra metaller mot korrosion med en tennbeläggning. Tenn är en av de metaller som är kända av människan sedan antiken, då det mjuka tennet hade stor betydelse med den även mjuka kopparn, då de tillsammans bildar den hårda legeringen brons. Tenn utvinns framförallt ur mineralet tennsten (kassiterit).
Fysikaliska egenskaper
| Fas vid STP | Fast |
| Densitet | 7.365 g/cm3 |
| Relativ atommassa | 118.711 u |
Thermal properties
| Smältpunkt | 505.08 K 231.93 °C 449.474 °F |
| Kokpunkt | 2875 K 2601.85 °C 4715.33 °F |
| Ångbildningsvärme | 290.37 kJ/mol |
Atomära egenskaper
| Elektronegativitet (Paulingskalan) | 1.96 |
| Elektronaffinitet | 107.298 kJ/mol |
| Oxidationstal | −4, −3, −2, −1, 0, +1, +2, +3, +4 (an amphoteric oxide) |
| Jonisationspotential |
|
Elektronkonfiguration för tenn
Elektronkonfiguration Kortfattad konfiguration | [Kr] 4d10 5s2 5p2 | ||||||||||||||||||||||||||||||||||||||
| Full konfiguration | 1s2 2s2 2p6 3s2 3p6 3d10 4s2 4p6 4d10 5s2 5p2 | ||||||||||||||||||||||||||||||||||||||
Elektronkonfigurationsdiagram |
| ||||||||||||||||||||||||||||||||||||||
| Elektroner per skal | 2, 8, 18, 18, 4 | ||||||||||||||||||||||||||||||||||||||
| Valenselektroner | 4 | ||||||||||||||||||||||||||||||||||||||
| Valency-elektroner | 2,4 | ||||||||||||||||||||||||||||||||||||||
| Bohrs atommodell | Figur: Skaldiagram över Tenn (Sn) atom. | ||||||||||||||||||||||||||||||||||||||
Orbitaldiagram |
|
The history of Tin
| Upptäckt | Asia Minor (3500 f.Kr.) |
Upptäckten av tenn Tin extraction and use can be dated to the beginnings of the Bronze Age around 3000 BC, when it was observed that copper objects formed of polymetallic ores with different metal contents had different physical properties. The earliest bronze objects had a tin or arsenic content of less than 2% and are believed to be the result of unintentional alloying due to trace metal content in the copper ore. The oldest artifacts date from around 2000 BC. | |
| Original word | tin |
| Language of origin | Anglo-Saxon |
| Name source | Egenskaper |
| Meaning | “Tin” |
| Symbol origin | Symbol Sn is from its Latin name stannum. |
Naming The name comes from the Anglo-Saxon word 'tin' or Cornish 'sten'. The element has been worked since the Bronze Age and the Latin name stannum gives it its symbol Sn. | |