4
Be
9.01218
Beryllium
Engelska: Beryllium
Alkalisk jordartsmetall
Grupp 2
Period 2
Block s
Beryllium är ett kemiskt grundämne i det periodiska systemet med kemisk beteckningen Be och atomnummer 4 med en atomvikt på 9.01218 u och klassas som alkalisk jordartsmetall och ingår i grupp 2 (alkaliska jordartsmetaller). Beryllium är fast vid rumstemperatur.
Beryllium i det periodiska systemet
| Tecken | Be |
| Atomnummer | 4 |
| Grupp | 2 (Alkaliska jordartsmetaller) |
| Period | 2 |
| Block | s |
| Ämnesklass | Alkalisk jordartsmetall |
| Utseende | White-gray metallic |
| Färg | Skiffer grå |
| Antal protoner | 4 p+ |
| Antal neutroner | 5 n0 |
| Antal elektroner | 4 e- |
Från Wikipedia, den fria encyklopedinBeryllium är ett grundämne som tillhör gruppen alkaliska jordartsmetaller. Dess kemiska egenskaper avviker dock en del från de övriga alkaliska jordartsmetallerna, så att den i vissa avseenden påminner om aluminium. Beryllium är ett tämligen ovanligt grundämne, men koncentreras i vissa mineral, speciellt beryll (genomsnittsformel Be3Al2(SiO3)6), vilket är både en ädelsten och råvara till berylliumframställning. Som ädelsten kallas beryllen smaragd när den är grön och akvamarin när den är blekt blågrön. Även gula, rosafärgade och violetta varianter av beryll förekommer sällsynt. Färgen kommer av föroreningar i stenen.
Fysikaliska egenskaper
| Fas vid STP | Fast |
| Densitet | 1.85 g/cm3 |
| Relativ atommassa | 9.01218 u |
Thermal properties
| Smältpunkt | 1560 K 1286.85 °C 2348.33 °F |
| Kokpunkt | 2742 K 2468.85 °C 4475.93 °F |
| Ångbildningsvärme | 297 kJ/mol |
Atomära egenskaper
| Elektronegativitet (Paulingskalan) | 1.57 |
| Elektronaffinitet | -48 kJ/mol |
| Oxidationstal | 0, +1, +2 (an amphoteric oxide) |
| Jonisationspotential |
|
Elektronkonfiguration för beryllium
Elektronkonfiguration Kortfattad konfiguration | [He] 2s2 | ||||
| Full konfiguration | 1s2 2s2 | ||||
Elektronkonfigurationsdiagram |
| ||||
| Elektroner per skal | 2, 2 | ||||
| Valenselektroner | 2 | ||||
| Valency-elektroner | 2 | ||||
| Bohrs atommodell | Figur: Skaldiagram över Beryllium (Be) atom. | ||||
Orbitaldiagram |
|
Berylliums historia
| Upptäckt | Louis Nicolas Vauquelin (1798) |
| Första isolation | Friedrich Wöhler, Antoine Bussy (1828) |
Upptäckten av beryllium The mineral beryl, which contains beryllium, has been used at least since the Ptolemaic dynasty of Egypt. In the first century CE, Roman naturalist Pliny the Elder mentioned in his encyclopedia Natural History that beryl and emerald ("smaragdus") were similar. The Papyrus Graecus Holmiensis, written in the third or fourth century CE, contains notes on how to prepare artificial emerald and beryl. In a 1798 paper read before the Institut de France, Vauquelin reported that he found a new "earth" by dissolving aluminium hydroxide from emerald and beryl in an additional alkali. The editors of the journal Annales de Chimie et de Physique named the new earth "glucine" for the sweet taste of some of its compounds. Klaproth preferred the name "beryllina" due to the fact that yttria also formed sweet salts. The name "beryllium" was first used by Wöhler in 1828. | |
| Original word | beryllos |
| Language of origin | Greek |
| Name source | Mineral |
| Meaning | “Beryl” |
Naming The name is derived from the beryllos, the Greek name for the mineral beryl, the element was originally known as glucinium - from Greek glykys, meaning 'sweet' - to reflect its characteristic taste. | |