30
Zn
65.382
Zink
Engelska: Zinc
Övergångsmetall
Grupp 12
Period 4
Block d
Zink är ett kemiskt grundämne i det periodiska systemet med kemisk beteckningen Zn och atomnummer 30 med en atomvikt på 65.382 u och klassas som övergångsmetall och ingår i grupp 12 (zinkgruppen). Zink är fast vid rumstemperatur.
Zink i det periodiska systemet
| Tecken | Zn |
| Atomnummer | 30 |
| Grupp | 12 (Zinkgruppen) |
| Period | 4 |
| Block | d |
| Ämnesklass | Övergångsmetall |
| Utseende | Silver-gray |
| Färg | Skiffer grå |
| Antal protoner | 30 p+ |
| Antal neutroner | 35 n0 |
| Antal elektroner | 30 e- |
Från Wikipedia, den fria encyklopedinZink är ett metalliskt grundämne med kemiskt tecken Zn och atomnummer 30. Korrosionsbeständiga zinkbeläggningar på stål är ett viktigt användningsområde för metallen. Andra användningsområden är i batterier och legering, som exempelvis mässing. Zinkblände, en zinksulfid, är det viktigaste mineralet i zinkmalm. Zinkproduktion innefattar rostning, lakning och slutligen pyrometallurgisk vinning eller elektrovinning. Zink är ett vitalt mineralämne, nödvändigt för allt liv. Enzymer med en zinkatom i sitt reaktiva centrum är vitt spridda inom biokemin, exempelvis alkoholdehydrogenas hos människan. Konsumtion av för stora mängder zink kan leda till ataxi, trötthet och kopparbrist.
Fysikaliska egenskaper
| Fas vid STP | Fast |
| Densitet | 7.14 g/cm3 |
| Relativ atommassa | 65.382 u |
Thermal properties
| Smältpunkt | 692.68 K 419.53 °C 787.154 °F |
| Kokpunkt | 1180 K 906.85 °C 1664.33 °F |
| Ångbildningsvärme | 115.3 kJ/mol |
Atomära egenskaper
| Elektronegativitet (Paulingskalan) | 1.65 |
| Elektronaffinitet | -58 kJ/mol |
| Oxidationstal | −2, 0, +1, +2 (an amphoteric oxide) |
| Jonisationspotential |
|
Elektronkonfiguration för zink
Elektronkonfiguration Kortfattad konfiguration | [Ar] 3d10 4s2 | ||||||||||||||||||||||
| Full konfiguration | 1s2 2s2 2p6 3s2 3p6 3d10 4s2 | ||||||||||||||||||||||
Elektronkonfigurationsdiagram |
| ||||||||||||||||||||||
| Elektroner per skal | 2, 8, 18, 2 | ||||||||||||||||||||||
| Outer shell electrons | 2 | ||||||||||||||||||||||
| Valence electrons (incl. d) | 2 | ||||||||||||||||||||||
| Valency-elektroner | 2 | ||||||||||||||||||||||
| Bohrs atommodell | Figur: Skaldiagram över Zink (Zn) atom. | ||||||||||||||||||||||
Orbitaldiagram |
|
The history of Zinc
| Upptäckt | Indian metallurgists (1000 f.Kr.) |
| Första isolation | Andreas Sigismund Marggraf (1746) |
| Namngivare | Paracelsus |
| Recognized as a unique metal by | Rasaratna Samuccaya (1300) |
Upptäckten av zink Used as a component of brass since antiquity (before 1000 BC) by Indian metallurgists, but its true nature was not understood in ancient times. Identified as a distinct metal in the Rasaratna Samuccaya around the 14th century of the Christian era and by the alchemist Paracelsus in 1526. German chemist Andreas Marggraf normally gets credit for discovering pure metallic zinc 1746, even though Swedish chemist Anton von Swab had distilled zinc from calamine four years previously. | |
| Original word | zink |
| Language of origin | German |
| Name source | Egenskaper |
| Meaning | “Zink” |
Naming The name is derived from the German word 'zinc', a word of unknown origin. | |