Vi använder cookies och annan spårningsteknik för att förbättra din surfupplevelse på vår webbplats, för att visa dig personligt innehåll och riktade annonser, för att analysera vår webbplatstrafik och för att förstå var våra besökare kommer ifrån. För att ta reda på mer, läs vår cookiepolicy och integritetspolicy.
Genom att välja 'Jag godkänner' godkänner du vår användning av kakor och annan spårningsteknik.

Vanadin (V)

Engelska: Vanadium
Vanadin är ett kemiskt grundämne i det periodiska systemet med kemisk beteckningen V och atomnummer 23 med en atomvikt på 50.9415 u och klassas som övergångsmetall och ingår i grupp 5 (vanadingruppen). Vanadin är fast vid rumstemperatur.

Vanadin i det periodiska systemet

TeckenV
Atomnummer23
Grupp5 (Vanadingruppen)
Period4
Blockd
ÄmnesklassÖvergångsmetall
UtseendeBlue-silver-grey metal
Färg Silver
Antal protoner23 p+
Antal neutroner28 n0
Antal elektroner23 e-
Från Wikipedia, den fria encyklopedinVanadin är ett sällsynt, mjukt, metalliskt grundämne. Det har atomnummer 23 i det periodiska systemet och används främst i hårda legeringar t.ex. tillsammans med krom som ofta används i verktyg. Vanadin är en stålgrå, hård (6,7 på Mohrs hårdhetsskala), metall som t.ex. kan kallvalsas till trådar. Ofta finns små mängder föroreningar i metallen, vilka gör den hård och spröd. I massiv form är vanadin stabilt mot luft, alkali, kall saltsyra och svavelsyra men angrips snabbt av salpetersyra.

Fysikaliska egenskaper

Fas vid STPFast
Densitet6 g/cm3
Relativ atommassa50.9415 u

Thermal properties

Smältpunkt2183 K
1909.85 °C
3469.73 °F
Kokpunkt3680 K
3406.85 °C
6164.33 °F
Ångbildningsvärme446.7 kJ/mol

Atomära egenskaper

Elektronegativitet (Paulingskalan)1.63
Elektronaffinitet50.911 kJ/mol
Oxidationstal−3, −1, 0, +1, +2, +3, +4, +5
(an amphoteric oxide)
Jonisationspotential
  1. 650.9 kJ/mol
  2. 1414 kJ/mol
  3. 2830 kJ/mol
  4. 4507 kJ/mol
  5. 6298.7 kJ/mol
  6. 12363 kJ/mol
  7. 14530 kJ/mol
  8. 16730 kJ/mol
  9. 19860 kJ/mol
  10. 22240 kJ/mol
  11. 24670 kJ/mol
  12. 29730 kJ/mol
  13. 32446 kJ/mol
  14. 86450 kJ/mol
  15. 94170 kJ/mol
  16. 102300 kJ/mol
  17. 112700 kJ/mol
  18. 121600 kJ/mol
  19. 130700 kJ/mol
  20. 143400 kJ/mol
  21. 151440 kJ/mol
  22. 661050 kJ/mol
  23. 699144 kJ/mol

Elektronkonfiguration för vanadin

Elektronkonfiguration
Kortfattad konfiguration
[Ar] 3d3 4s2
Elektronkonfiguration
Full konfiguration
1s2 2s2 2p6 3s2 3p6 3d3 4s2
Elektronkonfigurationsdiagram
1s2
2s22p6
3s23p63d3
4s2
Elektroner per skal2, 8, 11, 2
Valenselektroner 5
Valency-elektroner 2,3,4,5
Bohrs atommodell
VanadinElectron shell for Vanadin, created by Injosoft ABV
Figur: Skaldiagram över Vanadin (V) atom.
Orbitaldiagram
1s
2s2p
3s3p3d
4s

The history of Vanadium

Upptäckt och första isolationAndrés Manuel del Río (1801)
NamngivareNils Gabriel Sefström (1867)
Upptäckten av vanadin
Spanish scientist Andrés Manuel del Río discovered compounds of vanadium in 1801 in Mexico by analyzing a new lead-bearing mineral he called "brown lead". Though he initially presumed its qualities were due to the presence of a new element, he was later erroneously convinced by French chemist Hippolyte Victor Collet-Descotils that the element was just chromium. Then in 1830, Nils Gabriel Sefström generated chlorides of vanadium, thus proving there was a new element, and named it "vanadium" after the Scandinavian goddess of beauty and fertility, Vanadís (Freyja). The name was based on the wide range of colors found in vanadium compounds. Del Rio's lead mineral was ultimately named vanadinite for its vanadium content. In 1867 Henry Enfield Roscoe obtained the pure element.

Identifierare

List of unique identifiers for Vanadin in various chemical registry databases
CAS Number7440-62-2
ChemSpider ID22426
EC number231-171-1
PubChem CID Number23990