23
V
50.9415
Vanadin
Engelska: Vanadium
Övergångsmetall
Grupp 5
Period 4
Block d
Vanadin är ett kemiskt grundämne i det periodiska systemet med kemisk beteckningen V och atomnummer 23 med en atomvikt på 50.9415 u och klassas som övergångsmetall och ingår i grupp 5 (vanadingruppen). Vanadin är fast vid rumstemperatur.
Vanadin i det periodiska systemet
| Tecken | V |
| Atomnummer | 23 |
| Grupp | 5 (Vanadingruppen) |
| Period | 4 |
| Block | d |
| Ämnesklass | Övergångsmetall |
| Utseende | Blue-silver-grey metal |
| Färg | Silver |
| Antal protoner | 23 p+ |
| Antal neutroner | 28 n0 |
| Antal elektroner | 23 e- |
Från Wikipedia, den fria encyklopedinVanadin är ett sällsynt, mjukt, metalliskt grundämne. Det har atomnummer 23 i det periodiska systemet och används främst i hårda legeringar t.ex. tillsammans med krom som ofta används i verktyg.
Vanadin är en stålgrå, hård (6,7 på Mohrs hårdhetsskala), metall som t.ex. kan kallvalsas till trådar. Ofta finns små mängder föroreningar i metallen, vilka gör den hård och spröd. I massiv form är vanadin stabilt mot luft, alkali, kall saltsyra och svavelsyra men angrips snabbt av salpetersyra.
Fysikaliska egenskaper
| Fas vid STP | Fast |
| Densitet | 6 g/cm3 |
| Relativ atommassa | 50.9415 u |
Thermal properties
| Smältpunkt | 2183 K 1909.85 °C 3469.73 °F |
| Kokpunkt | 3680 K 3406.85 °C 6164.33 °F |
| Ångbildningsvärme | 446.7 kJ/mol |
Atomära egenskaper
| Elektronegativitet (Paulingskalan) | 1.63 |
| Elektronaffinitet | 50.911 kJ/mol |
| Oxidationstal | −3, −1, 0, +1, +2, +3, +4, +5 (an amphoteric oxide) |
| Jonisationspotential |
|
Elektronkonfiguration för vanadin
Elektronkonfiguration Kortfattad konfiguration | [Ar] 3d3 4s2 | ||||||||||||||||||||||
| Full konfiguration | 1s2 2s2 2p6 3s2 3p6 3d3 4s2 | ||||||||||||||||||||||
Elektronkonfigurationsdiagram |
| ||||||||||||||||||||||
| Elektroner per skal | 2, 8, 11, 2 | ||||||||||||||||||||||
| Outer shell electrons | 2 | ||||||||||||||||||||||
| Valence electrons (incl. d) | 5 | ||||||||||||||||||||||
| Valency-elektroner | 2,3,4,5 | ||||||||||||||||||||||
| Bohrs atommodell | Figur: Skaldiagram över Vanadin (V) atom. | ||||||||||||||||||||||
Orbitaldiagram |
|
The history of Vanadium
| Upptäckt och första isolation | Andrés Manuel del Río (1801) |
| Namngivare | Nils Gabriel Sefström (1830) |
Upptäckten av vanadin Spanish scientist Andrés Manuel del Río discovered compounds of vanadium in 1801 in Mexico by analyzing a new lead-bearing mineral he called "brown lead". Though he initially presumed its qualities were due to the presence of a new element, he was later erroneously convinced by French chemist Hippolyte Victor Collet-Descotils that the element was just chromium. Then in 1830, Nils Gabriel Sefström generated chlorides of vanadium, thus proving there was a new element, and named it "vanadium" after the Scandinavian goddess of beauty and fertility, Vanadís (Freyja). The name was based on the wide range of colors found in vanadium compounds. Del Rio's lead mineral was ultimately named vanadinite for its vanadium content. In 1867 Henry Enfield Roscoe obtained the pure element. | |
| Original word | Vanadis |
| Language of origin | Norse |
| Name source | Mytologi |
| Meaning | “Vanadis (Freyja)” |
Naming The name originated from 'Vanadis', the old Norse name for the Scandinavian goddess of of love and beauty (Freyja), because of the beautiful multicolored compounds formed by the metal. | |