2
He
4.0026
Helium
Engelska: Helium
Ädelgas
Grupp 18
Period 1
Block s
Gas
Helium är ett kemiskt grundämne i det periodiska systemet med kemisk beteckningen He och atomnummer 2 med en atomvikt på 4.0026 u och klassas som ädelgas och ingår i grupp 18 (ädelgaser). Helium är gas vid rumstemperatur.
Helium i det periodiska systemet
| Tecken | He |
| Atomnummer | 2 |
| Grupp | 18 (Ädelgaser) |
| Period | 1 |
| Block | s |
| Ämnesklass | Ädelgas |
| Utseende | Colorless gas, exhibiting a red-orange glow when placed in a high-voltage electric field |
| Färg | Färglös |
| Antal protoner | 2 p+ |
| Antal neutroner | 2 n0 |
| Antal elektroner | 2 e- |
Från Wikipedia, den fria encyklopedinHelium är grundämne nummer två i det periodiska systemet, en färglös och luktlös ädelgas. Ämnet har lägst kokpunkt av alla grundämnen, och endast vid högt tryck övergår det i fast form. Helium är det näst vanligaste grundämnet i universum. Nytt helium uppstår genom fusionsprocesser i stjärnorna och genom alfastrålning från radioaktiva grundämnen. Koncentrationen i jordens atmosfär är låg, så helium utvinns mest ur naturgas. Helium används inom flera teknikområden: Eftersom gasen är lätt och inert med små obundna atomer passar den som kontrollerad atmosfär, vid läcksökning och som drivgas i raketer. Flytande helium är ett viktigt kylmedel inom lågtemperaturtekniken och i det supraflytande tillståndet blir ämnet en mycket god värmeledare.
Fysikaliska egenskaper
| Fas vid STP | Gas |
| Densitet | 0.1786 g/cm3 |
| Relativ atommassa | 4.0026 u |
Thermal properties
| Smältpunkt | 0.95 K -272.2 °C -457.96 °F |
| Kokpunkt | 4.222 K -268.928 °C -452.0704 °F |
| Ångbildningsvärme | 0.0845 kJ/mol |
Atomära egenskaper
| Elektronegativitet (Paulingskalan) | - |
| Elektronaffinitet | -48 kJ/mol |
| Oxidationstal | 0 |
| Jonisationspotential |
|
Elektronkonfiguration för helium
Elektronkonfiguration Kortfattad konfiguration | 1s2 | ||
| Full konfiguration | 1s2 | ||
Elektronkonfigurationsdiagram |
| ||
| Elektroner per skal | 2 | ||
| Valenselektroner | 2 | ||
| Valency-elektroner | 0 | ||
| Bohrs atommodell | Figur: Skaldiagram över Helium (He) atom. | ||
Orbitaldiagram |
|
Heliums historia
| Upptäckt | Pierre Janssen, Norman Lockyer (1868) |
| Första isolation | William Ramsay, Per Teodor Cleve, Abraham Langlet (1895) |
| Namngivare | Edward Frankland, Norman Lockyer (1868) |
Upptäckten av helium Helium was first detected as an unknown, yellow spectral line signature in sunlight during a solar eclipse in 1868 by Georges Rayet, Captain C. T. Haig, Norman R. Pogson, and Lieutenant John Herschel, and was subsequently confirmed by French astronomer Jules Janssen during a total solar eclipse in Guntur, India. Janssen is often jointly credited with detecting the element, along with Norman Lockyer. Janssen recorded the helium spectral line during the solar eclipse of 1868, while Lockyer observed it from Britain. Lockyer was the first to propose that the line was due to a new element. Lockyer and English chemist Edward Frankland named the element with the Greek word for the Sun, ἥλιος (helios). The formal discovery of the element was made in 1895 by chemists Sir William Ramsay, Per Teodor Cleve, and Nils Abraham Langlet, who found helium emanating from the uranium ore, cleveite, which is now not regarded as a separate mineral species, but as a variety of uraninite. | |
| Original word | helios |
| Language of origin | Greek |
| Name source | Astronomisk kropp |
| Meaning | “Sun” |
Naming The name is derived from the Greek word for sun, helios. Helios is also the name of the Greek god of the Sun. | |