106
Sg
269
Seaborgium
Engelska: Seaborgium
Övergångsmetall
Grupp 6
Period 7
Block d
Seaborgium är ett kemiskt grundämne i det periodiska systemet med kemisk beteckningen Sg och atomnummer 106 med en atomvikt på 269 u och klassas som övergångsmetall och ingår i grupp 6 (kromgruppen). Seaborgium är fast vid rumstemperatur.
Seaborgium i det periodiska systemet
| Tecken | Sg |
| Atomnummer | 106 |
| Grupp | 6 (Kromgruppen) |
| Period | 7 |
| Block | d |
| Ämnesklass | Övergångsmetall |
| Utseende | - |
| Färg | - |
| Antal protoner | 106 p+ |
| Antal neutroner | 163 n0 |
| Antal elektroner | 106 e- |
Från Wikipedia, den fria encyklopedinSeaborgium, tidigare provisoriskt kallat unnilhexium, är ett syntetiskt radioaktivt grundämne som tillhör transuranerna. Den mest stabila isotopen, 266Sg, har en halveringstid på 30 sekunder. Seaborgium är uppkallat efter svenskättlingen och Nobelpristagaren Glenn T. Seaborg.
Fysikaliska egenskaper
| Fas vid STP | Fast |
| Densitet | 35 g/cm3 |
| Relativ atommassa | 269 u |
Thermal properties
Atomära egenskaper
| Elektronegativitet (Paulingskalan) | - |
| Elektronaffinitet | - |
| Oxidationstal | 0, (+3), (+4), (+5), +6 (parenthesized: prediction) |
| Jonisationspotential |
|
Elektronkonfiguration för seaborgium
Elektronkonfiguration Kortfattad konfiguration | [Rn] 5f14 6d4 7s2 | ||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||
| Full konfiguration | 1s2 2s2 2p6 3s2 3p6 3d10 4s2 4p6 4d10 4f14 5s2 5p6 5d10 5f14 6s2 6p6 6d4 7s2 | ||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||
Elektronkonfigurationsdiagram |
| ||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||
| Elektroner per skal | 2, 8, 18, 32, 32, 12, 2 | ||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||
| Outer shell electrons | 2 | ||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||
| Valence electrons (incl. d) | 6 | ||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||
| Valency-elektroner | 4,6 | ||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||
| Bohrs atommodell | Figur: Skaldiagram över Seaborgium (Sg) atom. | ||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||
Orbitaldiagram
| |||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||
The history of Seaborgium
| Upptäckt | Lawrence Berkeley National Laboratory (1974) |
| Namngivare | Lawrence Berkeley National Laboratory |
Upptäckten av seaborgium Seaborgium was first synthesized in 1974 by Albert Ghiorso and collaborators at Berkeley by bombarding californium-249 with oxygen-18 ions. IUPAC officially adopted the name in 1997, honouring Glenn T. Seaborg, then still alive, who had led the discovery of many transuranium elements. It was the first element officially named after a living person, which was initially controversial. | |
| Original word | Seaborg |
| Language of origin | English |
| Name source | Person |
| Meaning | “Glenn Seaborg” |
Naming The element is named in honour of Glenn T. Seaborg, the American chemist who led the discovery of many transuranium elements. It was the first element named after a living person. | |
Identifierare
List of unique identifiers for Seaborgium in various chemical registry databases| CAS Number | 54038-81-2 |
| ChemSpider ID | - |
| EC number | - |
| PubChem CID Number | 56951717 |