56
Ba
137.328
Barium
Engelska: Barium
Alkalisk jordartsmetall
Grupp 2
Period 6
Block s
Barium är ett kemiskt grundämne i det periodiska systemet med kemisk beteckningen Ba och atomnummer 56 med en atomvikt på 137.328 u och klassas som alkalisk jordartsmetall och ingår i grupp 2 (alkaliska jordartsmetaller). Barium är fast vid rumstemperatur.
Barium i det periodiska systemet
| Tecken | Ba |
| Atomnummer | 56 |
| Grupp | 2 (Alkaliska jordartsmetaller) |
| Period | 6 |
| Block | s |
| Ämnesklass | Alkalisk jordartsmetall |
| Utseende | - |
| Färg | Silver |
| Antal protoner | 56 p+ |
| Antal neutroner | 81 n0 |
| Antal elektroner | 56 e- |
Från Wikipedia, den fria encyklopedinBarium, (av baryt, vari grundämnet upptäcktes, grekiska barys "tung") är ett grundämne som tillhör gruppen alkaliska jordartsmetaller. Barium är metalliskt ljust glänsande men anlöps snabbt i luft till grå eller svart färg. Barium angrips av vatten och bildar bariumhydroxid som löser sig i vattnet till alkalisk reaktion. Barium förekommer inte i naturen i metallisk form på grund av sin reaktivitet. Medelhalten i jordskorpan är 500 mg/kg.
Fysikaliska egenskaper
| Fas vid STP | Fast |
| Densitet | 3.51 g/cm3 |
| Relativ atommassa | 137.328 u |
Thermal properties
| Smältpunkt | 1000 K 726.85 °C 1340.33 °F |
| Kokpunkt | 2118 K 1844.85 °C 3352.73 °F |
| Ångbildningsvärme | 140.2 kJ/mol |
Atomära egenskaper
| Elektronegativitet (Paulingskalan) | 0.89 |
| Elektronaffinitet | 13.954 kJ/mol |
| Oxidationstal | +1, +2 (a strongly basic oxide) |
| Jonisationspotential |
|
Elektronkonfiguration för barium
Elektronkonfiguration Kortfattad konfiguration | [Xe] 6s2 | ||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||
| Full konfiguration | 1s2 2s2 2p6 3s2 3p6 3d10 4s2 4p6 4d10 5s2 5p6 6s2 | ||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||
Elektronkonfigurationsdiagram |
| ||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||
| Elektroner per skal | 2, 8, 18, 18, 8, 2 | ||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||
| Valenselektroner | 2 | ||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||
| Valency-elektroner | 2 | ||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||
| Bohrs atommodell | Figur: Skaldiagram över Barium (Ba) atom. | ||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||
Orbitaldiagram |
|
The history of Barium
| Upptäckt | Carl Wilhelm Scheele (1772) |
| Första isolation | Humphry Davy (1808) |
| Namngivare | Humphry Davy (1808) |
Upptäckten av barium Alchemists in the early Middle Ages knew about some barium minerals. Smooth pebble-like stones of mineral baryte were found in volcanic rock near Bologna, Italy, and so were called "Bologna stones". Alchemists were attracted to them because after exposure to light they would glow for years. The phosphorescent properties of baryte heated with organics were described by V. Casciorolus in 1602. Carl Scheele determined that baryte contained a new element in 1774, but could not isolate barium, only barium oxide. Johan Gottlieb Gahn also isolated barium oxide two years later in similar studies. Oxidized barium was at first called "barote" by Guyton de Morveau, a name that was changed by Antoine Lavoisier to baryta. Barium was first isolated by electrolysis of molten barium salts in 1808 by Sir Humphry Davy in England. Davy, by analogy with calcium, named "barium" after baryta, with the "-ium" ending signifying a metallic element. | |
| Original word | barys |
| Language of origin | Greek |
| Name source | Egenskaper |
| Meaning | “Heavy” |
Naming The name comes from the Greek word 'barys', meaning heavy, because of the high density of barium-rich minerals such as baryta. | |