17
Cl
35.446
Klor
Engelska: Chlorine
Icke-metall
Grupp 17
Period 3
Block p
Gas
Klor är ett kemiskt grundämne i det periodiska systemet med kemisk beteckningen Cl och atomnummer 17 med en atomvikt på 35.446 u och klassas som icke-metall och ingår i grupp 17 (halogener). Klor är gas vid rumstemperatur.
Klor i det periodiska systemet
| Tecken | Cl |
| Atomnummer | 17 |
| Grupp | 17 (Halogener) |
| Period | 3 |
| Block | p |
| Ämnesklass | Icke-metall |
| Utseende | Pale yellow-green gas |
| Färg | Gul |
| Antal protoner | 17 p+ |
| Antal neutroner | 18 n0 |
| Antal elektroner | 17 e- |
Från Wikipedia, den fria encyklopedinKlor (latinskt namn Chlorum; bildat av grekiska chlō'ros, 'gulgrön', 'ljusgrön') är ett icke-metalliskt grundämne. Det tillhör gruppen halogener och används bland annat som desinfektionsmedel. Det ingår som beståndsdel i olika salter, inklusive natriumklorid – koksalt.
Fysikaliska egenskaper
| Fas vid STP | Gas |
| Densitet | 3.2 g/cm3 |
| Relativ atommassa | 35.446 u |
Thermal properties
| Smältpunkt | 171.6 K -101.55 °C -150.79 °F |
| Kokpunkt | 239.11 K -34.04 °C -29.272 °F |
| Ångbildningsvärme | 10.2 kJ/mol |
Atomära egenskaper
| Elektronegativitet (Paulingskalan) | 3.16 |
| Elektronaffinitet | 348.575 kJ/mol |
| Oxidationstal | −1, +1, +2, +3, +4, +5, +6, +7 (a strongly acidic oxide) |
| Jonisationspotential |
|
Elektronkonfiguration för klor
Elektronkonfiguration Kortfattad konfiguration | [Ne] 3s2 3p5 | ||||||||||||||
| Full konfiguration | 1s2 2s2 2p6 3s2 3p5 | ||||||||||||||
Elektronkonfigurationsdiagram |
| ||||||||||||||
| Elektroner per skal | 2, 8, 7 | ||||||||||||||
| Valenselektroner | 7 | ||||||||||||||
| Valency-elektroner | 1 | ||||||||||||||
| Bohrs atommodell | Figur: Skaldiagram över Klor (Cl) atom. | ||||||||||||||
Orbitaldiagram |
|
Klorens historia
| Upptäckt och första isolation | Carl Wilhelm Scheele (1774) |
| Namngivare | Sir Humphry Davy (1810) |
| Recognized as an element by | Humphry Davy (1810) |
Upptäckten av klor Chlorine played an important role in the experiments conducted by medieval alchemists, which commonly involved the heating of chloride salts like ammonium chloride (sal ammoniac) and sodium chloride (common salt), producing various chemical substances containing chlorine such as hydrogen chloride, mercury(II) chloride (corrosive sublimate), and hydrochloric acid (in the form of aqua regia). However, the nature of free chlorine gas as a separate substance was only recognised around 1630 by Jan Baptist van Helmont. Carl Wilhelm Scheele wrote a description of chlorine gas in 1774, supposing it to be an oxide of a new element. In 1809, chemists suggested that the gas might be a pure element, and this was confirmed by Sir Humphry Davy in 1810, who named it after the Ancient Greek χλωρός (khlōrós, "pale green") because of its colour. | |
| Original word | chloros |
| Language of origin | Greek |
| Name source | Egenskaper |
| Meaning | “Greenish-yellow” |
Naming The name is derived from the Greek word chloros, meaning pale green or yellow-green. | |