14
Si
28.084
Kisel
Engelska: Silicon
Halvmetall
Grupp 14
Period 3
Block p
Kisel är ett kemiskt grundämne i det periodiska systemet med kemisk beteckningen Si och atomnummer 14 med en atomvikt på 28.084 u och klassas som halvmetall och ingår i grupp 14 (kolgruppen). Kisel är fast vid rumstemperatur.
Kisel i det periodiska systemet
| Tecken | Si |
| Atomnummer | 14 |
| Grupp | 14 (Kolgruppen) |
| Period | 3 |
| Block | p |
| Ämnesklass | Halvmetall |
| Utseende | Crystalline, reflective with bluish-tinged faces |
| Färg | Grå |
| Antal protoner | 14 p+ |
| Antal neutroner | 14 n0 |
| Antal elektroner | 14 e- |
Från Wikipedia, den fria encyklopedinKisel är ett halvmetalliskt grundämne med atomnumret 14 och det kemiska tecknet Si (latin: silicium). Kisel kan i likhet med kol bilda fyra kovalenta bindningar, men är inte lika reaktivt som kol. Rent kisel är kristallint och har en grå metallisk färg. Kisel liknar glas och är liksom detta starkt men mycket skört. Kisel är tämligen inert, men reagerar med halogener och baser, dock inte med syror. Kisel har många isotoper, dess masstal kan variera mellan 22 och 44. Den vanligaste isotopen är Si (förekomst 92 %).
Fysikaliska egenskaper
| Fas vid STP | Fast |
| Densitet | 2.329 g/cm3 |
| Relativ atommassa | 28.084 u |
Thermal properties
| Smältpunkt | 1687 K 1413.85 °C 2576.93 °F |
| Kokpunkt | 3538 K 3264.85 °C 5908.73 °F |
| Ångbildningsvärme | 359 kJ/mol |
Atomära egenskaper
| Elektronegativitet (Paulingskalan) | 1.9 |
| Elektronaffinitet | 134.068 kJ/mol |
| Oxidationstal | −4, −3, −2, −1, 0, +1, +2, +3, +4 (an amphoteric oxide) |
| Jonisationspotential |
|
Elektronkonfiguration för kisel
Elektronkonfiguration Kortfattad konfiguration | [Ne] 3s2 3p2 | ||||||||||||||
| Full konfiguration | 1s2 2s2 2p6 3s2 3p2 | ||||||||||||||
Elektronkonfigurationsdiagram |
| ||||||||||||||
| Elektroner per skal | 2, 8, 4 | ||||||||||||||
| Valenselektroner | 4 | ||||||||||||||
| Valency-elektroner | 4 | ||||||||||||||
| Bohrs atommodell | Figur: Skaldiagram över Kisel (Si) atom. | ||||||||||||||
Orbitaldiagram |
|
Silikonets historia
| Förutsägelse | Antoine Lavoisier (1787) |
| Upptäckt och första isolation | Jöns Jacob Berzelius (1823) |
| Namngivare | Thomas Thomson (1817) |
Upptäckten av kisel In 1787, Antoine Lavoisier suspected that silica might be an oxide of a fundamental chemical element. After an attempt to isolate silicon in 1808, Sir Humphry Davy proposed the name "silicium" for silicon. Gay-Lussac and Thénard are thought to have prepared impure amorphous silicon in 1811, through the heating of recently isolated potassium metal with silicon tetrafluoride, but they did not purify and characterize the product, nor identify it as a new element. Silicon was given its present name in 1817 by Scottish chemist Thomas Thomson. He retained part of Davy's name but added "-on" because he believed that silicon was a nonmetal similar to boron and carbon. In 1824, Jöns Jacob Berzelius prepared amorphous silicon using approximately the same method as Gay-Lussac (reducing potassium fluorosilicate with molten potassium metal), but purifying the product to a brown powder by repeatedly washing it. As a result, he is usually given credit for the element's discovery. | |
| Original word | silex |
| Language of origin | Latin |
| Name source | Mineral |
| Meaning | “Flint” |
Naming The name is derived from the Latin word silex or silicis, meaning flint or hard stone. | |